Ditresan
Wien. Samma satans unge som varken kunde hålla tyst eller sitta still på vägen från Köpenhamn står med sin mesiga mor och ska förstöra även resan till Kairo. Hurra! Vid säkerhetskontrollen kommer 7 poliser och börjar mucka med en arab som uppenbarligen missat vad som är OK och inte att ha i handbagaget. Jag tänker lättad att det ju var tur att de kom på honom innan boarding, när lagens väktare plötsligt försvinner och mannen går på planet som om ingenting har hänt. Attans. Hellre sprängd i bitar på vägen hem från semestern har alltid varit min filosofi.
Fiser okontrollerat hela vägen till Egypten och kan inte säga om min platsgranne bytte säte pga detta eller för att låta mig sträcka på kropp och girafflånga ben. I Kairo önskar jag mig en annan hudfärg för att slippa bli galet uppvaktad och slocknar efter en rejäl dos Heinikken i någon icke det minsta komfortabel stol.
Johannesburg står för resans andra försening och vid det här laget gör det fysiskt ont i kroppen av sömnbrist. Går på ett pyttelitet plan för att bli sittande i en timme medan de "reparerar ett mindre fel"... Efter 40 minuters överleva eller inte överleva-funderingar trillar jag in på Nelspruits flygplats och Cissis famn.
Framme!
